Det var en gång en koalabjörn i en bambuskog. Koalan älskar att sitta i sitt favoritbambuträd och äta bambu. Men en dag kom en krokodil och bet sönder koalans bambuträd.
-Nej! Vad gör du? skrek koalan.
-Jag biter av dit bambuträd, sa krokodilen kaxigt.
-Varför gör du det? grät den ledsna koalan.
-För att jag är hungrig, mumlade krokodilen.
Samma sak hände nästa dag och nästa dag i en vecka framåt. Men efter en vecka hade koalan kommit på ett sätt att få stopp på det som pågick.
Krokodilen kom som vanligt och då vädjade koalan:
-Det räcker väl med det du redan gjort.
-Nej!, Jag är fortfarande hungrig, morrade krokodilen.
-Ok, suckade koalan med ett listigt leende.
När krokodilen bet på bambuträdet så hängde koalan på den sidan som krokodilen var på, så att bambuträdet föll på krokodilen.
-Aj!, skrek krokodilen.
-Nu vet du hur det känns, utbrast koalan.
Nästa dag låg krokodilen bara i floden och vågade inte komma upp till koalan.
“Den som elak är han ont får”
