Det var en gång en koalabjörn i en bambuskog. Koalan älskar att sitta i sitt favoritbambuträd och äta bambu. Men en dag kom en krokodil och bet sönder koalans bambuträd.

 -Nej! Vad gör du? skrek koalan.

 -Jag biter av dit bambuträd, sa krokodilen kaxigt.

 -Varför gör du det? grät den ledsna koalan.

 -För att jag är hungrig, mumlade krokodilen.

Samma sak hände nästa dag och nästa dag i en vecka framåt. Men efter en vecka hade koalan kommit på ett sätt att få stopp på det som pågick.

Krokodilen kom som vanligt och då vädjade koalan:

 -Det räcker väl med det du redan gjort.

 -Nej!, Jag är fortfarande hungrig, morrade krokodilen.

 -Ok, suckade koalan med ett listigt leende.

När krokodilen bet på bambuträdet så hängde koalan på den sidan som krokodilen var på, så att bambuträdet föll på krokodilen.

 -Aj!, skrek krokodilen.

 -Nu vet du hur det känns, utbrast koalan.

Nästa dag låg krokodilen bara i floden och vågade inte komma upp till koalan.

“Den som elak är han ont får”