Prinsessan Stöna

Det var en gång en flicka som hette prinsessan Stöna. Hon gillade att gå ut i skogen hela dagarna och plocka bär. En gång så blev Stöna kidnappad av en vikingakung. Han ville ha henne som sin sons fru men – Stöna sa  nej.- Kungen sa att han kommer döda henne med sin drake. Prinsessan visste inte vad hon skulle   göra, men hon visste iallafall att hon inte skulle gifta sig .Han låste in Stöna i ett högt torn.Stöna började gråta och längta hem till mamma och pappa. Det var galler för fönsterna så att ingen kunde komma in. En dag kom en drake förbi och öppnade sitt gap. Stöna skrek – ta ut mig  jag kommer att gifta mig med din son. Kungen skrek – lustigt kommer du verkligen att göra det?? Stöna sa – Jaaaaaaaaaa, det kommer jag. Men Stöna visste att hon inte skulle gifta sig med kungens otäcka son. Kungen sa – Du ljuger du skulle aldrig gifta dig med min son. Stöna sa – Bara ta ut mig, jag gör vad du vill. Stöna ville ut. Hon skrek tills hon inte hade röst kvar.Sen hitta hon en lös sten i fängelsehålan och sen hittade hon en till. Tillslut var de ett så stort hål så att hon kunde krypa ut. När Stöna äntligen var ute sprang hon så fort hon kunde till sitt folk och sa – En otäck man vill ha mig som sin sons hustru, snälla hjälp mig. Ni måste beskydda mig, folket blev galna och sa till soldaterna att stanna den här kvällen ute på gården. Till sist hittade kungen Stöna men det som var bra att han kunde inte komma in, kungen sa – Nästa gång ska jag ha med mig ett helt folk med otäcka soldater. Och det var sant kungen kom men alla otäcka soldater. Han tog Stöna hon skrek jag vill inte gifta mig med din otäcka son glöm det. Snälla låt mig va, kungen sa – Ok då men nästa gång måste du komma och säga att du vill gifta dig med min son.Stöna hade en ide vikinga kungens stad låg brevid en liten fårs  som leder till stönas stad. stöna tog en flaska lite papper och lite kål som var kvar av den glödende elden. Hon skrev: De är stöna jag har en ide. Kom hit med Härbet  våran starkaste soldat jag berrätar vad han ska göra sen. Härbet kom som stöna sa. Stöna sa vad Härbet skule göra. Nästa dag när kungen skulle ut på sin vikinga båt kom Härbet fram. Han tog en kyckling klubba och slog till vikina kungen så hårt så han fal ner i vattnet och dog.

Det var en gång en kille som hette Jens. Han var 10 år och bodde i ett blått hus i Stockholm. En mörk sommarkväll skulle Jens hämta en resväska i källaren. Det var mörkt inne i källaren och det fanns en massa

spindlar. NEJ! sa Jens. Det var någon som hade stängt in.  Han blev rädd och började gråta.

Han var helt ensam. Han kände sig omkring i mörkret, men han hittade inget dörrhandtag. Inte heller någon lampknapp. Han hörde några steg utanför källaren. Då sa han:

-HJÄLP! HJÄLP! Men den som var där utanför hörde inte. Han blev rädd och började gråta igen. Det började bli natt. Han kände sig trött då han tog beslutet att övernatta där nere. Han hittade en gammal ficklampa där nere. Ficklampan funkade inte så bra.  Men den får duga tänkte han. Han hittade lite mat,han åt ganska mycket för han var hungrig. Han såg en reservnyckel.

Han tog reservnyckeln. Sen gick  han till dörren,han vred nyckeln och kom ut. Han sprang och hämta resväskan. Sen sprang han in. Då frågade hans mamma: -Har det hänt någonting? -Nej,svarade Jens lite finurligt.

Det var en gång en elak påsk-kärring. Hon bodde på Blåkulla. På Blåkulla fans ett stort berg. Hon hette Hockus Pockus. Hon har en väldigt lång näsa. Hon hade en vårta på näsan. Oman sa kvast natt så blev hon elak och avundsjuk på saker som börjar

på bokstaven Tt. De flesta tyckte hon var riktigt bra på att luras.

– Nu ska jag gå hem och dricka blå saft. Men så kände hon att det

luktade rök.

– Men det brinner ju, HJÄLP!

– Sa du något? sa en röst.

Det var Morris det var hennes talande svarta katt.

– Eeem nej då!

Det var eld överalt! Hon var väldigt knäpp!

– Hallå, ta de lite lugnt!Jag är ju faktiskt en magisk katt sa Morris. Jag kan ju förvandlas till allting!

-Jaha, just det men förvandla dig till en sån där

brandbil eller vad de nu hette. Annars gör jag det.

-Vist gör det om du vågar.

-Ok jag gör min trolldom som kan göra en katt till en brandbil eller vad det nu hette. Halm… Plötsligt hördes ett tjut ut ifrån

-Hjälp brandkåren kommer jag måste gömma mig så dom inte dom märker häxornas hemlighet! Katten sa – Göm dig bakom huset där borta.

– Ok sa hon och sprang iväg med sin käpp. Brandkåren kom och berömde katten för att den märkte att de brann. Nu blev Hockus Pockus avundsjuk och gick in i huset.  De var en knarrande dörr och hon gick in. Det var mörk och hon flaxade med din käpp för de var så smutsigt. Men när hon kom in där så såg hon nåt stort, högt knarrande och de var….

En en en litten kattunge som hade gott vilse. Hon gick tillbaka och tog med den till Morris.

SLUT!

Det var en gång ett skepp i horisonten. Kaptenen älskade att åka båt. Kaptenen gick på däck, plötsligt kom det stora vågor över skeppet. Då skulle kapten gå upp för en  repstege men den lossnade.Hans röda fickor var fyllda av vatten. Sekunden efter ramlade han i det stora havet med hajar. Han blev helt iskall om kroppen men sedan kom det räddning. Räddningen var en båt med ett stort last. Vågorna hade inte  dämpat sig så Kaptenen fick kämpa för att ta sig till båten. Hajarna kom närmare och närmare men kaptenen kämpade allt vad han hade för att komma till båten. Men sedan kom en val, Kaptenen märkte ingenting men valen sprutade vatten upp i luften så att Kaptenen flög. Hajarna simmade rädda iväg från valen. Kaptenen simmade och simmade han var så blöt. Kapten gick upp på däck och hoppades på att dom vågor som var kvar inte åkte över denna  båt. Kaptenen var iskall, han tittade ut över det hav han just varit i. Han såg lite solsken ut över horisonten. Han fryser när han tänker på allt, Just nu  såg kapten att det kom snö, havet blev till is. Havet Kaptenen just vart i för en liten stund sedan var nu ett iskallt isblock. Kaptenen trodde att den is skulle smälta när den gått upp. Inte förrän nu kom Kaptenen på att han hade blitt räddad. Kaptenen tittade omkring sig, Båten han hade blivit räddad av såg ut som ett enda isflak. Han undrade egentligen var han var. Skeppet hade hamnat på botten.

Kaptenen blev snurrig, han försökte göra sönder all is. Kaptenen var rädd. Han visste inte vad han skulle göra. Allt han såg var bara is, inget annat. Om han kanske skulle kunna göra sönder lite av isen som han kunde göra till en yxa så kunde hann göra sönder all is och göra en båt av de. Han var så långt borta. Det kändes som om han var mitt ute i öknen fast det var iskallt. Där satt kaptenen en lång stund, Han tänkte på hur han skulle komma iland. Plötsligt såg kaptenen en kälke nere vid isen, Inte förrän då kom han på att han skulle åka med skeppet någonstans, Det var bara det han kom ihåg. Kaptenen vände sig om, oj var det verkligen det han såg, Ja det var det. En liten ö var det. Kaptenen hoppade ner från isblocket, Han satte sig på kälken och tog fart. Han åkte så fort att kaptenen nästan ramlade av. Plötsligt slog han i något. Det var ett stort träd, tänk kaptenen var räddad av ön. Trädet var stort. Allt var så snurrigt. Han kunde inte komma ihåg var han var. Han såg människor, fast mycket suddigt. Han svimmade.

4 timmar senare

Han vaknade upp på ett sjukhus. Det var varmt inne på sjukhuset i hans sängbår. Han såg fortfarande suddigt. Han stängde ögonen och öppnade dom igen. Han såg bättre nu, men han visste inte var de gjorde med honom. De sa något till honom.

– Stäng ögonen kapten, sa en man. Han gjorde som han sa och kände ett litet stick i armen. De var en spruta. När han öppnade ögonen igen kunde han se bra. Han ställde sig upp och frågade vad som hände.

– Du fick en rejäl smäll i huvudet, sa en kvinna. Vi har kläder åt dig så du kan sätta på dig dom. Vi kör dig sen till en lägenhet, där kan du bo.

– Tack, sa han. Tack för att ni hjälpte mig.  Han trodde att allt var en dröm. Nu vill han aldrig åka båt igen.